Ja. Jag klarade mig från det läskiga tandläkarscenariot som spelades upp i mitt huvud. Självklart är det inte glamouröst att vara hos tandläkaren. Än mindre trevligt är det väl för tandläkaren. Hur kan man vilja utbilda sig till att undersöka en tonårspojkes mun? Jag tror inte att jag skulle njuta av att titta in i någon annans mun och säga "Men vad trevligt, här ser jag ett litet hål!! För övrigt har du fina tänder". Nej, något hål hade jag faktiskt inte.

Nu är äntligen mina saxhänder färdiga. Nivet saxhänderna till "Edward"! Fem timmar satt vi, jag och Lina och hon fixade färdigt. Riktigt snyggt blev det.

Jag mår bra. Ligger i soffan och kollar på big brother och hare väldigt mysigt.

Jag har ett problem tror jag. Om det kan klassas som problem, det vill säga. På olika allmäna platser som typ bussar eller tunnelbanor finns det kameror. Varje morgon när jag går via rulltrappan i Fridhemsplan stöter jag på kameran och bara måste kolla in i linsen. Det i sig är ju inte alls så farligt. Men varje gång jag kollar in i linsen måste jag blinka med ena ögat som om jag flirtade med kameran. Och jag har ingen aning om varför eller hur jag började med det. Det känns så jävla töntigt. Lite varning på det! I skolan har vi också kameror, och där är det samma sak. Jag går förbi, kollar in i kameran och blinkar. Idag när jag var påväg mot biblioteket såg jag att det var en kille på andra sidan väggen (kameran hänger över den väggen). Jag tänkte att "när han inte kollar, tittar jag upp mot kameran och blinkar). Allting skedde väldigt snabbt. Han kollar ner, jag tittar mot kameran och blinkar. Problemet mellan vårat avstånd var att hans ansikte precis var under kameran, så skulle han se att jag blinkade skulle han tro att jag flirtade med honom. Som sagt, allting gick väldigt fort. Jag kollar upp och blinkar. Men ack, jag märker att han kollat upp och tittar på mig, precis när jag blinkar. Han kollar på mig och höjer ett ögonbryn, och jag låtsas att jag fått något i ögat.

Näe. Inte för mig iallafall, när det gäller bloggen. På måndagar har jag fullt upp så att ni vet. Tyvärr är jag osäker på om jag kan blogga ikväll, men vi får se! PUSS

Jag måste ha adhd eller någon annan störning. Inte att adhd är en störning, men ni fattar vad jag menar. När jag blir arg kan jag inte kontrollera mig själv, ibland. Speciellt när det handlar om skolarbete. Som nyss.. allting jag skulle ha pluggat med gick åt skogen. När jag inte kunde formulera mig tog jag en handkrämstub och kanstade in i väggen, sen rev jag sönder ett papper och slog i bordet. Samtidigt som jag gjorde detta så skrek jag. Och såg säkert ut som en tvättbjörn. Det är rätt roligt i efterhand.

jävlafittcphorargumenterandetext, JAG HATAR ARGUMENTERANDE FUCKING TEXTER

Emma   om estrella:

ÅÅÅÅHH så snygg du är!!!!!

Skulle ha träffat min älskling Sofie idag, men den upptagne Johan tänkte inte på att han var tvungen att skriva en argumanterande text på till svenskan som ska vara inne. Så dom planerna sprack... kan man säga. Jag får träffa Sofie i veckan istället. Nu sitter jag här i mitt uterum och njuuter av vädret. Jag ska börja skriva på min argumenterande text om abort snart. Visste ni förresten att abort är olagligt i Polen, Malta och Irland. Oavsett vad som hänt med kvinnan. Det kan jag kalla u-land

Jag gillar inte gubbar som snorar och slemmar. Speciellt inte när man sitter och äter på tåget. Idag satt jag och åt en glass, trots det snöiga vädret, på tåget. Dörrarna är öppna och jag hör en hes man hosta. Och det är inte en liten host, utan det är en fet jävla äcklig hulkning och jag trodde jag skulle kräkas. Så jävla gross.

Jaaaaa jag vet att jag inte uppdaterar bra. Men tänk såhär: "Stackars Johans dator är ju på lagning. När den kommer tillbaka så kommer inläggen tillbaka". Ja det är sant. I promise att jag ska skriva så fooooort min dator kommer tillbaka. Och då får ni ett videoinlägg också. Till och med jag saknar att göra ett.

Speciellt på bussen. Eller när man vet att närmsta toa iallafall är en tio minuter - en kvart långt ifrån. Det gör en bara mer kissnödig. Som idag när jag åkte hemifrån Mirna. Jag satt på bussen och kände hur paniken började bryta ut när bussen stannade vid varje hållplats. Och jag tror alla vet hur lycklig man är blir när man nått sitt mål. Det är som om hela världen förgylls.

Har skrivit en självbiografi som jag nämnde tidigare. Jag kan inte sluta läsa och sidorna bara rullar förbi.. Mysigt. Vilket väder va? Helt underbart. Satt på våran uteplats i två timmar och bara läste. Och hade även tid att filosofera. Jag tänkte på hur vatten uppstår och hur .... skämt åsido. Nu sitter jag här igen. Framför våran stationära dator med solbrillorna uppe vid hårfästet och känner mig cool. Ja, det gör jag faktiskt.

ja... nu sitter jag är. sjuk och kallsvettig. Hade tänkt att ta en promenad till Tumba med Amanda, men hon kunde inte, och det är väl lika bra det. Varför försöka göra sig frisk när man är sjuk? Bara för att jag ska gå ut i friska luften blir jag inte bättre. Och mina älskade vänner skulle kommit över ikväll... men det sprack ju. Hoppas ni mår bra iallafall.

Åt precis Albóndigas de Chile. Alltså chilenska köttbullar. Men vad fan leker jag? Multinationell? Fan va pinsamt! Supergott vare i allafall.

Ja. Jag är faktiskt förvånad. Varför har jag inte bloggat sedan i Lördags? Ingen aning. Datorn har funkat utan problem. Men jag har skjutit upp det så länge.

förlååååååååååt! imorgon kommer ettt finare och fetare inlägg

Det är en sak jag brukar göra. Dra ur onödiga kontakter ur uttag som drar massor av energi. Nu tillexempel ska jag dra ur kontakten till datorn, eftersom jag har batteri en timme framöver. Så, nu är det gjort. Och vadfan... när jag nu sitter här ute ser jag att en onödig lampa i fönstret är tänd. Behöver den vara det? Nej för ingen i familjen sitter där. Helt onödiga energislukare som bara drar och drar. Nu tände jag ljus och sitter här vid datorn. Jag sänker ljusstyrkan på skärmen för att batteriet ska hålla lite längre. Men... Vid förbränning bildas ju koldioxid som hjälper till att förstöra ozonlagret. Men ska jag sitta här i mörkret med en halvmörk dator och frysa? Var går gränsen? Vad kan vi spara på och vad kan vi unna oss? Själv känner jag att vi måste börja tänka lite mer klimatsmart. Att ha tv på Standby för att det är lättare att bara trycka på fjärrkontrollen istället för på tvknappen är inget smart alternativ. Det är bara konstigt för mig. Eller att ha lampan i köket tänd när man sticker till jobbet, för det ser trevligare ut, utifrån. Det känns också korkat. Vem behöver ljuset från lampan när man ändå är på jobbet, en mil bort? Näe. Jag vill att vi alla ska ta ett steg i utvecklingen och börja tänka klarare och smartare. Om vi gör det kanske vi kan använda våra resurser längre.

Vad betyder det. Ingenting tror jag. Det bara skrevs med farten av fingrarna.

På bokrean, på maxi, köpte jag "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. Den kvinnan har nog allt en människa behöver. Jag avgudar henne. Jag verkligen älskar hennes sätt att skriva på och hennes världsbild. Skulle vi få henne som stadsminister skulle alla problem lösas. Hon är min inspiration.

Helt perfekt. Sitter i våran utbyggnad till huset med solbrillor och njuter av vädret. Helt underbart. Jag riktigt njuter av det. Ibland är jag slut i huvudet alltså. Jag var ute och käkade lunch med Mirna på THE BIG M. Jag ville ha en glass och går fram med några småpengar. Jag hade nio kronor i handen och en glass kostar åtta. När kassörskan sedan säger "Åtta kronor tack" vet jag inte vad jag ska göra eftesom jag har nio spänn i handen. Jag fick totalblackout. Helt stört. Jag flyttade över tre spänn till vänsterhanden och sedan en spänn från vänster till högerhanden, som om det skulle hjälpa. Jag fick inte ihop det. Helt sjukt...

Ja det gör vi. Jag har märkt det. Är det sommar så är det vissa dagar way too hot, och äre vinter så längtar vi till sommaren. Vattnet är för kallt i sjön. Och när vi cyklar ute i skogen önskar vi oss ett dopp i det blå.

Med kusinen imorse. Isabelle sov hos mig och vi trängdes i min nittiosäng. Mysigt var det och pruttigt.