Den spansktalande svensken

Att jag gick ut med högt betyg i moderna språk, Spanska i mitt fall,var ingen överraskning, då jag är väldigt intresserad av språket. Att mina föräldrar, ett par 60talister, som inte hade möjligheten att läsa detta språk, blev stolta över sin son, kom inte heller som en chock. Näe, den stolta morsan berättar för sina väninnor glatt om hur hennes son fick det högsta resultatet på provet.
"Nu kan han ju flytta dit utan några som helst språkliga problem" är en mening som går runt i hennes huvud.
"Jaa, han kan minsann allt". Vilket gör mig en aning pressad som tydligen ska kunna allt.

På vinterresa i kanarieöarna är det ju givet att jag ska visa mina spanskaskills. Varför fattar jag inte när liksom mer än hälften av alla som bor här snackar svenska.
På morgonen sitter mamma och pappa och äter frukost. Städerskan hälsar glatt på dom med ett litet "Hola!". Varpå mamma ler lite osäkert och svarar någonting i stil med: olla.
Pappa, som ser ut som en spanjor men är en medelsvensson ropar: Johan, hur säger man "hur mår du?" Jag svarar och pappa säger ungefär "kom sta'?" Städerskan skrattar och går därirfån.

Vi som har haft möjligheten att läsa spanska kan intyga att man inte kan prata språket flytande efter bara 3 år. Men det verkar föräldrarna tro. Första dagen sa min mamma: Johan, går du till receptionen och frågar om ett torkställ?
Jag blir lite irriterad och frågar om hon kan gå och göra det. Hon svarar: Amen, du kan ju spanska, gubben.

Kom igen. Vem fick lära sig vad torkställ betyder i skolan? Inte jag i alla fall. Men självklart gör mammas pojke som hon säger och går ner dit.
Japp. Ett - noll till Johan. Jag visste att jag skulle få panik och staka mig fram på orden när jag inte kunde få fram orden. Till slut fick jag i alla fall torkstället efter många om och men.

Ja, föräldrarnas kärlek kan bland annat spegla sig i överskattande och hopp om att deras son kan någonting, i detta fall spanska.
Ja, om mina föräldrar fick gissa, skulle de nog säga att jag skulle kunna flytta till spanien utan några somhelst språkliga svårigheter. Jag kanske till och med skulle kunna jobba som läkare eftersom jag tydligen skulle kunna säga: Patienten har för närvarande skallskador, och brosken i örat är borta. Hämta ett torkställ så vi kan hänga upp patientens kläder.

Kanske underskattar jag mina kunskaper, eller så är det mina föräldrar som överkskattar dom. Kanske en blandning av både och?
Tack vare mamma vet jag nu i alla fall att torkställ heter tenderero.

RSS 2.0