Igår kom jag hem från Lomma, efter en fet helg som var hur mysig som helst. Jag satt inte så pjåkigt på vägen hem, och som vanligt kan jag inte hjälpa att iaktta människor. Vad jag har märkt under de två resorna är att det finns två utstående kategorier av resenärer, som jag tycker om att se på. Ena är "Mammorna med skrikande barn" och andra "De sura männen". När jag snackar om mammorna syftar jag på de som satt vid mina platser. Det var en mamma med två barn som jag hamnade bredvid. Barnen, som var trötta och griniga eftersom tåget inte hade någon ac, skrek lite då och då, och ville gå till restaurangvagnen och så. När jag åkte TILL skåne i torsdags satt en mamma med sina tre barn nära mig, och dessa två mammor hade en sak gemensamt: De ville inte höja rösten åt sina barn framför oss andra på tåget. Dessa två mammor gjorde samma sak: Barnen skrek och mammorna började lite nervöst säga till de snällt. Barnen fortsätter så långt att man tror att mamman ska spricka när hon väser fram ett hot mellan tänderna "om du inte gör som jag säger så blir det inget godis ikväll". Barnen, som vet att detta hot är tomt fortsätter.

Nu är jag nyduschad efter att ha badat i havet hemma hos Bea. Kom klockan nio igårkväll efter att ha suttit på ett svettigt tåg i några timmar. Tyvärr fanns där ingen ac, men klarade mig, det gjorde jag. Befinner mig i ett jättefint hus som just nu ligger med soltomt! Varmt har här varit och det är väldigt skönt.

yes. snart tar jag tåget till lund! Det blir ett blogguppehåll tills söndag då jag kommer hem.Idag kommer jag förhoppningsvis sitta på bra platser, eller bredvid någon svettig farbror med flatlöss. Jag gillar att åka tåg, om man får bra platser. Det är ju inte så roligt att sitta bredvid en stinkande man med dålig andedräkt som för övrigt vill snacka hela tiden.