Ni vet ju att jag har svårt för slemmiga människor. Inte att personen i sig är slemmig, utan jag tänker mer på när de snorar och har sig. Jag har inga problem när det kommer till barnsnor, men vuxensnor är en aning värre faktiskt. En aning? Näe det är fan mycket värre. Jag kom, som sagt dit vid halv elva och anmälde mig. Det var ett vuxet par, i medelåldern som satt framför mig. Kvinnan skulle undersöka sina tänder och hon verkade som mig, nervös. Hin började hosta lite. Och sen nysa. Sen tog hon fram en pappersnäsduk och snöt sig. Hon snöt sig en maassa gånger och vände ut och in på pappret. När hon var färdig gjorde hon inte som jag skulle gjort: tvättat händerna, slängt pappret och skämts en aning. Näe! Hon sparar pappret mellan händerna. FYFAN! Usch. Inte kul alls.

"Johan Sömnes, välkommen". Jag följde efter den trevliga kvinnan. "Du ska vara i rum nummer nio". När jag kommer in blev jag bemött av en så trevlig kvinna. En riktig pangbrud (inte utseendemässigt, utan personligt). Hon var säkert en 50 år fyllda och gjorde mig mer lugn. Jag frågade henne när det var senast jag tog kort på mina tänder. "Två år sedan. Vi vill ju inte utsätta barn för mer strålning än vad som behövs" Avslutar hon och stoppar in kameran i min mun. Skräckslagen som jag är ser jag henne gå ut ur rummet och trycka på en knapp. Ett ljud hörs och jag fattar att jag blivit fotograferad. Jag är verkligen inte som jag var förut när jag gick dit. Så fort de stoppade upp kameran i min mun fick jag kväljningar, och mamma av någon kan intyga att det stämmer. Nu för tiden går jag dit själv. och känner mig stor, som inte ens fick en enda kväljning.