Idag var jag och min fina mor och köpte grejer på ikea. Jag kunde inte hjälpa att glo på ett par i min syrras ålder (25 typ) som var så pretto. De kollade på en lampa till käket eller något och konversationen lät:

"Ska vi ta denhär?"

"mm... jag är inte säker än..."

"Eller denhär....?"

"Näe, vet du? Vi suger lite på den karamellen ett tag, vännen."

Ni suger på dendär karamellen ett tag? Hur gamla är ni 45? Sen kunde jag inte heller sluta skratta åt min mamma. "Okej, nu har vi 5 kastruller. En 1liters, en 2liters, en 5l och en 10 l, perfekt.... eller ska vi ta dom här härborta?"

Jag - "mamma kom nu, nu tar vi dom här som vi redan har i vagnen..."
mamma - "ja det gör vi... nu har vi 5 kastruller. En 1liters, en 2liters, en 5l och en 10 l, perfekt...."

....

mamma- "eller ska vi ta dom där andra?"

jag- nej nu tar i domhär...

mamma- jaaa.... vi har 5 kastruller. En 1liters, en 2liters, en 5l och en 10 l, perfekt....

Nu har mamma bokat tågbiljetter till mig. Vi bokade ju för kanske tre veckor sen, men lillafinaSj har en hemsida som man inte förstår sig på. Det stod att allt var bekräftat, men så var icke fallet. Tänk om jag hade kommit dit, till tåget och sagt. Hej jag har bokat biljetter.

"nej det har du inte. Någon Johan det ej"

Så hade jag brutit ihop. Slagit näven i bordet och sagt...

okej det sista om att slå näven i bordet kommer från en monolog jag har tränat på i några veckor, inte den egenskrivna utan en annan. Men iallafall. Då hade jag brutit ihop. Usch. Nu har jag iallfall plats på ett svettigt tåg som förhoppningsvis har aircondition. Nu blire plugga av!

Tittade på Remember Me nyss. En väldigt bra film som jag rekommenderar. Ja, jag är en snyftare, jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om att visa känslor även om jag tycker att det blir lite overkill när man gråter till en film. Såna filmer försöker jag undvika, eftersom jag inte vill visa mig pussyig! Vilket å andra sidan är fel. Vi killar är ju också människor med känslor. Men bara för att vi ska vara machonacho kan vi inte gråta till en film?

Någonting annat som inte är roligt är sura människor. Som idag när vi skulle gå in i matsalen. Miranda snackade väl lite högt kanske, och några schtekarkillar som solade blev sura och skrek "AMEN VAFAN HÅLL KÄFTEN!" Jag orkar inte med sånt.

VARNING! NU HOPPAR JAG ÄMNE. min faster kom hit alldeles nyss med massor av märkessolglasögon. Hon hade varit på någon grossistaffär och fixat det! HON ÄGER!

eloge till jenni <3

Skitsamma. Min dag har varit bra. Jag var ledig från skolan, men behövde ändå åka dit en stund för att öva lite på en monolog. När jag åkte till skolan behövde jag ta en buss till pendeltåget. På bussen är det rätt mycket folk, men jag ser en tjock kvinna sitta ner på sin plats, och bredvid henne är en ledig plats. Om det inte vore för hennes väska. Tydligen var den platsen reserverad för hennes väska och även fast människor stod och tittade på hennes väska. Och jag är så trött på själviska personer. Kvinnan var tjock, och jag hade förstått ifall hon hade tagit upp båda platserna, men så stor var hon inte. Ena platsen kunde faktiskt ha givits till någon annan. Och jag är trött på att jag formulerar mig cp, för nu när jag läser igenom det jag skrev tycker jag att det låter som om jag har något emot tjocka människor, men det var inte så jag menade. Verkligen inte. Men iallfall. Jag är också trött på Svennebananjohan! Varför kunde jag inte sagt till henne, sagt som jag kände att "Näe fan! Nu räcker det. Ta bort din åååhsåviktigaväska och ge någon annan platsen". Men nej, där står jag och är irriterad på henne utan att säga något. Vem vet, kanske hade hon flyttat på sin importanta väska och givit någon annan plats? Eller så hade hon inte gjort det.

Sen så orkar jag inte med människor som bestämmer. Riktiga chefer. Såna som tror att de bestämmer över alla. Idag tillexempel var det två tanter på tåget som snackade med varandra. En av de pratade väldigt högljutt om en man som kom in. De pratade om vilket instrument han spelade ( han var en så kallad tågmusikant som tigger pengar), de bestämde sig för att det hette någonting i stil med "sdijf" (kommer verkligen inte ihåg) och att han kom från latinamerika. När de sen skulle gå av gick den ena tanten av på den högra dörren medan den andra gick av på den vänstra. Då skriker bestämmartanten "MEN NEEEEJ! VAD GÖR DU????? HÄR ÄR JAG  JU, KOM HIT OCH GÅ HÄR" var på den svagare tanten säger "jamen jag ville gå här." Stackars liten! Vem är dendär gaphalsen att bestämma vilken dörr den andra ska ta? Usch nej! Om jag blir så när jag blir gammal, eller så egoistisk att jag vägrar flytta på min väska på bussen får ni säga till mig.

jag vägrar flytta min väska

Någonting som brukar återkomma hos mig, förutom mitt "jag-hoppar-från-ämne-till-ämne-syndrom", att jag gör konstiga saker- eller går- i sömnen. Jag har tillexempel gått ut ur hotellrummet när vi var på klassresa. Dörren låste sig själv och jag fick stå där i några halvtimmar (kändes det som).

En annan gång skrek jag jättehögt så att mamma trodde att någonting hade hänt.

Men jag tror fan att nattens spektakel slår allting. Jag vaknade imorse och tänkte "fan det känns som om jag har kläder på mig". Mycket riktigt. När jag kollar ner har jag ett linne på mig, och mina byxor som jag alltså satt på mig i sömnen. Och det värsta är att jag inte vet hur jag gör det. Jag har inget som helst minne av att ha gjort det. Jag undrar vad som försiggår i mitt huvud.

jag slår vad om att jag ser ut så när jag sover, eller aa när jag går i sömnen

Johan langar pose

Fransk afton hemma hos Miranda imorgon. Ska la köpa någonting fint åt henne tills imorgon! Då kanske jag råkar köpa ett par brillor, till mig. Med lite högre kvalitét!

Postat av: Matilda :)

cool bild! Som en riktig fjortis

nivet skolan jag var på

Hej påer! Jag är precis hemkommen från min gudmor som lagade pannkakor till mig till middag, eftersom min far inte är hemma. Självklart kunde jag ha ätit själv, jag är en stor pojke, men Liselott och jag bestämde oss för att ringa till hennes mamma och fråga. "Självklart, Johan. Det är bara trevligt när du käkar här". Mysgudmorsa man har eller? Pannkakor med sylt och grädde blev det. Så jävla somrigt och nostalgiskt. Ja, det är det faktiskt. Jag tänker alltid på när jag och mina kusiner käkade pannkakor när vi var små. Mamma stekte och stekte, allting gick åt supersnabbt. (Om man vet vilka stora portioner jag och mina kusiner tar, så äre inte konstigt). Sånt var ju asmysigt.

Iallafall! Idag satt jag på bussen som

Hej påer! Jag är precis hemkommen från min gudmor som lagade pannkakor till mig till middag, eftersom min far inte är hemma. Självklart kunde jag ha ätit själv, jag är en stor pojke, men Liselott och jag bestämde oss för att ringa till hennes mamma och fråga. "Självklart, Johan. Det är bara trevligt när du käkar här". Mysgudmorsa man har eller? Pannkakor med sylt och grädde blev det. Så jävla somrigt och nostalgiskt. Ja, det är det faktiskt. Jag tänker alltid på när jag och mina kusiner käkade pannkakor när vi var små. Mamma stekte och stekte, allting gick åt supersnabbt. (Om man vet vilka stora portioner jag och mina kusiner tar, så äre inte konstigt). Sånt var ju asmysigt.

Iallafall! Idag satt jag på bussen som vantligt och det var sjukt varmt. Nivet sådär varmt så man inte ens kan röra sig? En tjej satt bakom mig och Liselott och snackade i telefon. Jag är verkligen ingen tjuvlyssnare, men jag kan inte hjälpa att lyssna på när "Flicka 13" typ nästan skriker i mobilen till sin kompis. Jag citerar:

"Varför slog du inte tillbaka?!?!?! Kom igen jag svär, om han hade gjort så mot mig hade jag slagit honom". Då blir jag så jääävla nyfiken och vill bara gå fram till henne och fråga vad allt handlar om, men det kan man ju inte. Då är man ju konstig... eller?

Abropå tjuvlyssning: Igår när jag satt på tåget innan Amanda klev på, hörde jag två kvinnor snacka med varandra. Den ena jobbade på någon slags matbutik. jag hörde alla möjliga sorters snatthistorier och tyckte det var väldigt underhållande att lyssna. Jag höll min bok i handen eftersom jag hade tänkt att läsa. När jag väl hörde vad de snackade om, satte jag ner boken och lyssnade på dom. En gång hade tydligen en kille kommit in och snattat. Hon hade stoppat honom och släpat med honom till lagret. Han hade slagit henne och de hade börjat fajtas på golvet. (Detta var alltså en Pansarbritta som satt framför mig). Allting hade löst sig så alla mådde bra. Eller nja, PB hade brutit axeln.

Jag hatar när telefonsamtal bryts. Speciellt när man sitter på tåget helt själv. "Jo, jag vet, jag ska bara..." klick. Då fortsätter jag samtalet, och låtsas som om jag fortfarande pratar med personen: "aa hehe, jaa men vi hörs hejdå"

jaaa, svarar jag

jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, säger jag lite högre

Då brister det för mig. Jag vet inte alls varför, men jag tror det har att göra med mitt korta tålamod. En gång tittade mamma och pappa på teve i sitt rum. Jag var där nere och ville säga någonting till mamma som, somsagt var på övervåningen.

- mamma

- Mamma!

- Mamma!!

-MAMMAAAAA?!?!?!?!?!?!!?!??!?!!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!!??!?!? jag slog huvudet och armarna i väggen som ett särbarn och skrek. Jag måste ha adhd!

Likt sommaren kommer också Veronica Maggios skiva ut, eller den här kommit. Den ska snart inhandlas och spelas på min dator och CDspelare. Nu tänker säkert vissa av e att "herregud, ska han köpa, varför inte bara lyssna på spotify". Då kan jag upplysa er om att det är korkat att ladda ner musik från en artist man älskar och avgudar då artisten ifråga inte får något betalt och inte kan fortsätta. Dessutom är Veronica Maggio värd alla pengar hon kan få.

Men nu känner jag att jag överanalyserar och jag orkante med det. Nääääääääe.

Imorse satt jag iallafall på bussen påväg till skolan och tjuvlyssnade på när, en kanske 20 åring snackade med någon bekant som var ungefär i 45 årsåldern. Jag fick intrycket av att de var grannar eller att hon kanske var kompis med hans dotter. Vad vet jag? Jag fick iallfall det intrycket. Jag kunde höra det på hennes tonfall. Detdär supertrevliga tonfallet man får när man sitter och konverserar med en vuxen människa, man inte känner så bra. Då får jag också detdär supertrevliga tonfallet och ler hela tiden. Småskrattar lite "hehe.. mmmm. Jamen verkligen". Jag hörde att dom snackade om utbildning och hon svarade glatt. Efter ett tag börjar de snacka facebook och iphone. Hon säger att hon inte har en iphone, han svarar då "jo, men duvet. Jag var tvungen att köpa en" Och så börjar han visa henne den. Han förklarar att man kan spela på¨den och att det finns jättemånga appar och att den verkligen har allt. Då känner jag lite spontant där att det känns konstigt att han förklarar för henne, som troligtvis har hållit i en iphone miljarder gånger och verkligen vet vad det innebär, hur det är att ha en iphone. Kom igen, hon  veeeeeeeeeeet att man kan ha många spel och appar. Hon är inte 60talist!

Sen kommer de in på facebook. Han säger att han var tvungen att skaffa det med. Hon svarar "Jaaaaa, jag har facebook" med ett tonfall som låter "jag fattar inte att jag har det eftersom det är så himla onödigt". Jag vet hur det fungerar: Eftersom han visade skepsis i sitt tonfall mot facebook, måste hon, för att vara trevlig, svara med samma tonfall. Jag lovar att den bruden just nu sitter framför facebook utan att skämmas.

fuck off johan,