Beror det på kultur, religion eller kanske etnicitet att vi
svenskar är så tråkiga?

Vi var på stranden häromdagen och såg två spanska familjer träffas. De var jätteglada och pussade varandra på kinderna. Ni vet en äkta spanjorpuss. De pratade högljutt med varandra och skrattade.
  Då slog det mig hur tråkiga vi svenskar är. Hur ser våran "hälsningritual" ut? Jo ett handslag. Ett svettigt, vårtigt handslag. I bästa fall en kram. Men absolut inte bland killar. Och på en restaurang får man inte prata för högt med varandra. Nej, här sitter vi med servetten i knäet.
  Nej, inte konstigt att svininfluensan spreds. Hade vi inte skakat våra otvättade händer med varandra så skulle få smittor spridas vidare.

Men jag kan ju inte säga att jag är mer rolig än någon annan. Näe, jag är faktiskt (fan) en sån som viker undan blicken när jag ser någon som jag inte pratar med, men som jag känner lite. Dock börjar jag faktiskt bättra mig. Och jag vet inte hur många gånger jag själv har råkat ut för att någon bekant dragit undan blicken från mig.
  Men, så läskigt är det väl inte att hälsa?

Min familj är väldigt kärleksfull av sig. Här kramas det mer än gärna. Klart som fan att jag som barn blir förvirrad när restan ev samhället skakar hand. Hur skulle jag veta när man drar fram handen och när man kramas?
  För ett tag sedan var vi hemma hos några kompisar till familjen. Jag har känt dom sen jag var liten så för mig är det självklart att vi ska kramas. Men tydligen inte för Mr:n i familjen. Näe, jag var snabb och kramade honom, men han blev stel som en pinne, och jag kände att han hellre hade velat skaka handen.
  Så läskigt är det väl inte?

Beror det på kultur, religion eller kanske etnicitet att vi svenskar är så tråkiga? Nej, det beror på alla dessa sjukdomar som spridits via handskaken, som "förtråknat" oss.