Att jag inte bloggade igår. Då jag hade inlämning på Traffickingprojektet jag babblat om den senaste tiden, hade jag inte tid att skriva. Min dag har varit bra, förutom att jag blivit kall, då bussen som skulle kommit blev inställd. Men vad ska man göra då? Det är inte som om jag kan flytta fram bussens ankomst genom att klaga. Det verkar många tro. Busshållplatsen var verkligen sjukt full nu i eftermiddags och människorna stod och diskuterade hur dålig stil det var av SL att göra såhär. Det är ändå rätt lugnt och tyst på busshållplatsen tills bussköraren (hur fan stavar man [busschofför])?, som körde en annan buss än min, sträckte ut sitt huvud och rabblade upp när och varför bussarna inte kommit. Tydligen hade SL vagnbrist och bussarna kom inte iväg som de skulle. Då säger en man högt ut till alla som står där, i typ hopp om att få allas instämmande:
"Jamen hur kommer det sig att dendär bussen kommit flera gånger den här timmen, och våran inte en enda gång"
Två sekunders tystnad. Jaha, tänkte jag. Ingen säger något. Men likt en revolution instämmer allihopa genom att högljutt protestera. Stackars lille bussköraren blir helt till sig och förklarar att han inte kan göra någonting åt saken. Och kör sedan iväg. Då kommer våran buss och jag får äntligen gå på.